Hannas reflektioner

Att arbeta med arbetssättet Storyline var inget som jag tidigare hade erfarenhet ifrån. När vi skulle starta igång vårt arbete så var jag osäker på hur arbetet skulle gå till. Det jag förstod var att vi skulle utgå ifrån en berättelse vi skapar och att det är barnen som ska föra berättelsen framåt. Jag var själv både skeptisk och positiv till Storyline, delvis på grund av att jag ansåg att det kändes som ett intressant arbetssätt men samtidigt så kändes det krångligt att arbeta efter.

När projektet var igång så flöt arbetet på bra, jag hade stor hjälp av Storyline.se i mitt tänkande för att förstå hur projektet skulle genomföras. Storyline.se (2017) menar att grunden i arbetssättet är att eleverna måste ha tilltro tills sin egna förmåga för att kunna lära sig något, läraren synliggöra elevernas tankar och få dem att förstå att deras tankar och deras språk duger. Det är betydelsefullt att eleverna får känna att de bidrar till undervisningen. Jag anser att Storyline är ett intressant sätt att arbeta på eftersom jag uppskattar Storylines grundtanke, att alla elever ska få känna att de bidrar och få känna sig betydelsefulla. Jag anser att genom att eleverna själva får bidra till projektet så får de en känsla av att det är deras projekt, inte ett projekt som ägs av en lärare. Lpfö (2016) menar att förskolans verksamhet ska utgå ifrån barnens egna intressen, erfarenhetsvärld, motivation och drivkraft. Jag anser att genom att arbeta med Storyline så kan jag ta tillvara på barnens intressen och drivkraft för att föra projekten vidare. Barnen får känna att de äger projektet och jag blir en stöttande pedagog som utmanar barnen. Jag anser att detta kan bidra till att barnen vågar lita på sin egna förmåga att de kan.

Något som jag har sett som en möjlig negativ aspekt under projektet är ifall barngruppen är ovan med liknande arbetssätt. Jag anser att ett Storyline-projekt skulle kunna vara svårstartat ifall barngruppen inte har erfarenhet sedan tidigare att arbeta tillsammans. Detta skulle jag kunna lösa genom att arbeta med en liten grupp till en början. Barnen behöver vara trygga med att berätta om sina tankar för att projektet ska kunna drivas framåt. Björklund (2014) menar att hon fick utmana sina egna föreställningar om vad hållbar utveckling var genom att barnen gjorde utstick mot andra aspekter av vad hållbar utveckling kunde betyda. Jag anser att det kan vara betydelsefullt att våga ta ett steg åt sidan ifall barnen visar intresse för något jag själv inte räknat med eftersom det i grund och botten ska vara barnens projekt.

Jag skulle gärna vilja prova detta arbetssätt med en riktigt barngrupp när jag är färdig förskollärare eftersom jag anser att det kan vara en intressant metod för barnens intressen och att våga driva deras intressen framåt.

Björklund, S (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Läroplanen för förskolan LPFÖ 98 (rev.2016). Stockholm: Skolverket

Storyline.se. Hämtad 2017-01-11 från http://storyline.se/om-storyline/

Maries reflektioner

Att arbeta med storyline var något helt nytt för mig. Till en början tyckte jag det verkade lite svårt och krångligt men allt eftersom man blev mer insatt så var det lättare att förstå. Att ha boken Storyline till sin hjälp under arbetets gång underlättade mycket. Falkenberg & Håkansson(2004) beskriver storylinemetoden som ett händelseförlopp där man skapar en berättelse som löper genom flera ämnen, teman och problemlösningar där barnen har möjlighet att påverka. Något som jag också upplever som väldigt positivt med storyline är att föräldrarna har möjlighet att få inblick i vad barnen gör på förskolan. Jag som förälder hade tyck att det skulle vara väldigt intressant att få följa barnen på det här sättet och på så sätt också kunna vara delaktiga i deras lärande.

Jag anser att det här arbetssättet bland annat lär barnen att sammarbeta, visa hänsyn och fördjupa sina kunskaper på ett lekfullt sätt. Teori blandas med praktiska inslag vilket Jickling,B (1992) lyfter fram i sin artikel är en förutsättning för att barnens lärande och för att de ska kunna skapa en förståelse för saker och ting. Genom att ställa olika nyckelfrågor under arbetets gång för man berättelsen vidare och kan utmana barnen i sitt tänkande.

Skolverket (2016) gör gällande att förskolan ska utgå ifrån barnens erfarenheter, intressen och att den ska ta till vara på deras tankar och idéer. Vidare framhäver Skolverket (2016) att förskolan ska arbeta stimulerande, utforskande och ge barnen möjlighet att utveckla sitt lärande. Pramling Samuelsson (2011) påpekar i sin artikel att barn är lekande lärande individer och hur viktigt det är att integrera lek och lärande. Genom att arbeta med storyline anser jag att man på ett lekfullt sätt ger barnen möjlighet till lärande. Vidare anser jag också att storyline fångar upp mycket av det som står i läroplanen för förskolan och jag skulle gärna vilja prova detta på min framtida arbetsplats.

Referenser  

Jickling, B. (1992). Why I dont want my children to be educated for sustainable development.

Journal of Environmental Education 23:5-8
 
Falkenberg, C & Håkansson, E. (2004). Storylineboken: Handbok för lärare
Malmö: RUNA
 
Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö98.
Stockholm: Skolverket

Pramling Samuelsson, I. (2011). ”Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education.” IJEC 43: 103-118. 

 

Louise reflektioner

Storyline var ett nytt arbetssätt för mig. I början förstod jag inte hur det skulle gå till utan tyckte mest det verkade krångligt, men under arbetets gång klarnade allt. Planeringsmatrisen är ett bra sätt att dokumentera och följa upp på och det blir tydligt för oss att se om vi utgår ifrån barnen och följer deras tankar eller inte, vilket är en del av arbetssättet (storyline, u.å). Genom reflektion får barnen ta del av andras tankar och åsikter men samtidigt bli lyssnad på, något Björklund (2014) menar är en viktig del av lärandet.

Genom att arbeta med ett projekt i form av en berättelse som utgår ifrån barnens förkunskaper och sedan fortsätter efter barnens frågor, tror jag bidrar till att barnen känner att de är dem som äger projektet. Skolverket (2016) skriver att barnen ska få möjlighet att utveckla sin kreativitet och fantasi, men samtidigt utveckla kunskaper om samarbete, söka nya kunskaper och olika sätt att förmedla detta. Genom storyline anser jag att vi kan uppfylla dessa mål. Nyckelfrågorna ger oss pedagoger möjlighet att få barnen att sätta ord på vad de vet, och fundera vidare på vad de är osäkra på, menar storyline (u.å). Barn är både kompetenta och påhittiga och får de möjlighet att fundera och klura på saker klarar de av mer än vad man tror, menar Pramling Samuelsson (2011). Genom att vi pedagoger är nyfikna och intresserade kan vi tillsammans med barnen utforska deras funderingar och låta dem fördjupa sig i sina frågor. Skolverket (2016) skriver att vi ska se varje barns möjligheter och ta hänsyn till att barn lär sig olika, detta arbetssätt bidrar till att vi kan göra det. Storyline uppmuntrar till olika sorters aktiviteter och att alla barn aktivt ska delta på ett eller annat sätt i grupper som anpassas efter barnen. Detta är något jag tyckte var bra då barnen själva kan välja hur mycket de vill delta. Vissa barn kan ha svårt att göra sig hörda i stora grupper och samtidigt inte känna sig bekväma att göra det heller. Att storyline påpekar vikten av att anpassa grupperna efter barnen anser jag är viktigt då många kanske glömmer bort det ibland.

Miljön och karaktärerna bidrar till att berättelsen får liv, menar Falkenberg och Håkonsson (2004). Barnen kan leka berättelsen och låtsas att de är karaktärerna, och genom det bearbeta olika funderingar. De får även delta i demokratiska beslut när de ska skapa miljön och karaktärerna. Detta menar Björklund (2014) är en del av grundstenarna när det kommer till lärandet om hållbar utveckling, som vi arbetade med i vår Storyline.

Jag kommer använda mig av storyline i min framtida yrkesroll då jag anser det är en spännande metod som har barnen i fokus. Jag upplever även att det är ett bra sätt att få föräldrarna mer delaktiga i barnens vardag och att det kan inbjuda till många givande samtal hemma.

Referenser:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling- i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C., & Håkansson, E. (2004). Storyline boken- handboken för lärare. Malmö: Runa.

Pramling Samuelsson, I. (2011). "Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education." IJEC 43: 103–118.

Skolverket (2016) Läroplan för förskolan lpfö 98 reviderad 2016. Stockholm. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Storyline.se. Hämtad 2017-01-11 från: http://storyline.se/om-storyline/

Josefins reflektioner

Att arbeta med storyline var nytt för mig, det var ett roligt och givande arbetssätt. Det är alltid svårt i början när man arbetar med något nytt men man lärde sig ganska snabbt hur allt fungerade. Det var väldigt mycket förarbete innan projektet kan börja i en barngrupp. En saga ska skrivas och en planeringsmatris ska göras. Att utgå och skriva en saga i ett projekt var nytt och gav oss en utmaning.

Sellgren (2009) skriver om vikten av att reflektera med barnen, att återvända och återkoppla till upplevelser gör det osynliga synligt. Genom att arbeta med storyline ger man denna möjlighet till barnen, att det osynliga blir synligt. Genom nyckelfrågorna återkopplar man till sagan, man reflekterar när man för diskussioner, gör experiment eller hur man nu väljer att bygga upp nyckelfrågorna så reflekterar man. Genom att arbete med storyline utgår vi från en av de sex pedagogiska grundstenarna som Wwf (2016) skriver om, att barnet är i centrum. Att vi ska utgå från barnens förkunskaper, erfarenheter och frågor. 

Storyline.se belyser vikten av att utgå från barnens förförståelse när ett storyline arbete planeras för att barnen ska känna att de kan ta till sig det som sker. Även läroplanen (2016) skriver att verksamheten skall utgå från barnens tidigare erfarenheter. Detta anser jag är betydelsefullt, om inte barnen känner att de kan ta till sig det som sker blir det inget lärande. Läroplanen (2016) belyser hur betydelsefull leken är för barns lärande och även hur betydelsefull lekens och lärandets olika former som fantasi, inlevelse, samarbete, lösa problem är för barns utveckling. Genom att arbeta med storyline får man med alla dessa olika former av lek och lärande. Jag hade gärna velat testa detta arbetssätt på min framtida förskola. 

Referenslista

Läroplanen för förskolan LPFÖ 98 (rev.2016). Stockholm: Skolverket.

Sellgren, Germund (red.) (2009). Förskolan för en hållbar utveckling: handledning.Solna: Världsnaturfonden WWF. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.wwf.se/source.php/1603564/Frskolan%20fr%20en%20hllbar%20utevckling.pdf

Storyline.se. Hämtad 2017-01-11 från http://storyline.se/om-storyline/

Världsnaturfonden WWF (2016). Ekologiska fotavtryck vår påverkan på planeten. I [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.wwf.se/source.php/1476873/Ekologiska_fotavtryck_LR.pdf 

Johannas reflektioner

Storyline var för mig ett helt nytt arbetssätt, något jag aldrig tidigare hört talas om. Jag har upplevt det som ett spännande och intressant arbetssätt. Planeringsmatrisen från Storyline.se ansåg jag till en början var svår att förstå sig på, men när man väl lärt sig handskas med den var den till god hjälp för arbetet, den hjälpte till att hålla oss till den röda tråden som är en del av Storyline.

Lpfö (2016) påtalar att vi som pedagoger ska stimulera och utmana barnen till lärande. Genom att arbeta med Storyline kan vi bjuda in barnen till en fantasivärld där nyfikenhet utmanar till lärande. Genom att dokumentera barnens arbete kan vi tillsammans med barnen reflektera om vad som händer, på detta sätt anser jag att vi skapar nya lärtillfällen. Det är barnen som håller i skapandet av  berättelsen men det är vi som pedagoger som äger början och slutet av den. Som pedagog ska vi ha nyckelfrågor som leder barnen i arbetet med Storyline vilket gör att vi kan leda barnen, medan barnen styr berättelsen och karaktärerna. Det är barnens skapande och fantasier som utvecklar berättelsen, karaktärerna och miljön där berättelsen utspelas. Lpfö (2016) påtalar att vi ska sträva efter att varje barn  utvecklar sin förmåga att fungera i grupp och enskilt, att kunna hantera konflikter, förstå rättigheter och skyldigheter men även  ta ansvar för gemensamma regler. Genom att arbeta med Storyline anser jag att barnen får arbeta demokratiskt, alla barnen får i detta arbete möjligheter att uttrycka sina åsikter och vara delaktiga i arbetet. Björklund (2014) belyser vikten av att vi tar vara på barnens fantasi och kreativitet i vårt arbete. Även Storyline (2004) poängterar vikten med fantasi inte bara är ett redskap för att ha till att skapa historier med, utan även ett redskap för att lättare kunna förstå världen runt om kring oss. Att låta barn fantisera och drömma bedömer jag är viktigt, det är upp till oss pedagoger att se till att stimulera och hjälpa barnen att få utlopp för sina fantasier. Jag anser att genom arbete med Storyline kan vi pedagoger stimulera barnens fantasier medans vi samtidigt utmanar dem i ett ämne vi anser betydelsefullt.

Referenslista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C & Håkonsson, E (2004) Storylineboken Handbok för lärare. 1. uppl. Malmö: RUNA

Storyline.se. Hämtad 2017-01-11 från http://storyline.se/om-storyline/

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Referenslista

Referenslista 

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

http://www.hsr.se/fakta/vara-filmer

Läroplanen för förskolan LPFÖ 98 (rev.2016). Stockholm: Skolverket. 

Pramling-Samuelsson, I., (2008). Konsten att lära barn estetik: en utvecklingspedagogisk studie av barns kunnande inom musik, poesi och dans. Stockholm: Norstedts akademiska förlag. 

Sellgren, Germund (red.) (2009). Förskolan för en hållbar utveckling : handledning.Solna: Världsnaturfonden WWF. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.wwf.se/source.php/1603564/Frskolan%20fr%20en%20hllbar%20utevckling.pdf

Storyline
http://storyline.se/

Uddevalla energi:
https://www.uddevallaenergi.nu/

Världsnaturfonden WWF (2016). Ekologiska fotavtryck vår påverkan på planeten. I [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.wwf.se/source.php/1476873/Ekologiska_fotavtryck_LR.pdf 

Ärlemalm-Hagsér, E (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan Kunskapsinnehåll, delaktighet och aktörskap kommunicerat i text.[Elektronisk]. Tillgänglig: https://journals.hioa.no/index.php/nbf/article/view/417

Slutgiltiga planmatrisen

Slutprodukten av Storylineprojektet Valle och Vilma

Sagan om Valle och Vilma

Nu ska ni få höra, uppe bland de fluffiga vita molnen bor det regndroppar. Det finns moln som antingen är varma eller kalla. På de varma molnen bor de små regndropparna. De leker och hoppar runt bland de mjuka molnen tillsammans. När de är tillräckligt stora hoppar de över till de kalla molnen för att göra sig redo för att regna ner till marken. På ett av de varma molnen bor de bästa vännerna Valle och Vilma.

Vilma är en väldigt nyfiken regndroppe som älskar äventyr. Hon hoppar högst av alla regndroppar och är superbra på att gömma sig bland molnen. Ofta sneglar hon ner på det höga berget med den klarblåa sjön och längtar verkligen tills den dagen hon får hoppa dit. Valle däremot är lite försiktigare av sig. Han hoppar inte i närheten av de kalla molnen då han är jätterädd för vad som finns på marken. Valle tycker inte om när Vilma hoppar så nära de kalla molnen. Tänk om hon ramlar dit. Vem skulle han leka med då? Valle försöker säga till Vilma att hon ska hålla sig borta, men hon lyssnar inte.

-Snälla Vilma, håll dig närmre de varma molnen. Jag vill inte förlora dig. Vädjar Valle.

-Äsch, sa Vilma. Sluta va så mesig. Vi kan väl hoppa ner tillsammans?

-Neej! Jag vill inte vara på marken, skriker Valle.

-Nej men vi ska ju landa i sjön, säger Vilma lugnande.

Vilma har bestämt sig, hon ska hoppa ner till de kalla molnen. Hon tjatar och tjatar på Ville för att få honom att ändra sig. Till slut lyckas hon.

-Okej då, jag följer väl med dig, sa Valle

-Jaa!! Nästan skrek Vilma. Åh va kul det ska bli!

-Njae, det vet jag inte. Men jag vill inte att du ska ge dig av själv. sa Ville.

-Nu måste vi börja planera, vi ger oss av ikväll och behöver packa innan dess. Kom så går vi hem och förbereder oss. Sa Vilma.

De bästa vännerna går hem för att planera sin resa. När mörkret faller hoppar de ner till det kalla molnet och följer med de stora regndropparna ner till marken. Valle och Vilma regnar ner och hamnar efter ca 10 sekunder i en vattenpöl med massa andra regndroppar. Pölen ligger på en väg precis vid sjön. Plötsligt upptäcker de alla regnbågensfärger i vattnet. Valle och Vilma känner att det sticker i näsan, och när de tittar på varandra ser de att färgerna har fastnat på dem. De bestämmer sig för att ta sig vidare.

De hoppar ner i en bäck som leder dem vidare in i skogen. I skogen ser de saker som skimrar och blänker. De undrar vad det kan vara. De känner något som luktar, Vilma blir nyfiken och går fram för att känna på det.

- Ånej, det fastnade. Säger Vilma

Valle försöker hjälpa henne att få bort det när han plötsligt skräms av ett hoppande djur.

Det är en hare som skuttar fram till dem.

- Hej, jag heter Harald, säger haren. Åh vilken otur, ni har fastnat i ett tuggummi. Det där kan ni glömma att få bort.

- Hej, Harald, säger Ville, bor du här i skogen?

- Ja, det gör jag, just nu är jag på väg till doktorn för jag har skadat min tass, svarar Harald

- Usch då, gör det ont? Hur har du skadat dig?, undrar Ville

- Jag skadade mig på konservburken som ligger där borta och blänker. Den är jätte vass så akta er för den, varnar haren Harald

Valle och Vilma bestämmer sig för att sortera skräpet de hittar i skogen innan de hoppar ner i bäcken för att fortsätta sitt äventyr.

När de åkt en stund hör de någon som pratar. Valle och Vilma hoppar upp ur bäcken för att undersöka vem det är. De får syn på två orangea figurer med grönt hår som står rakt upp.

- Hej, vad är ni för några?, frågar Vilma

- Vi är morötterna Molly och Milla, svarar morötterna

- Men varför är du så stor?, frågar Valle Milla

- Det är för att jag äter konstgödsel, svarar Milla

- Mäh, vad är konstgödsel för nått?, frågar Vilma

- Det är låtsasbajs som gör att jag växer mycket snabbar än Molly, svarar Milla

- Men vad äter du för något då Molly?, frågar Valle

- Jag äter gödsel, det är bajs som kommer ifrån djuren. Det är mycket bättre för min fiskkompis torsken Tove som bor i havet. Millas mat innehåller sånt som gör havet sjukt och då kan inte fiskarna bo där, svarar Molly

Valle och Vilma blir oroliga för fiskarna så de hoppar tillbaka i bäcken och följer med gödsel ner till havet för att träffa fiskarna…

De åker i en väldans fart ut i havet och rakt på en fisk.

- Hallå där, knö inte, säger fisken.

- Ursäkta, vi fick inte stopp. Är det du som är torsken Tove?, frågar Vilma

- Ja… vilka är ni?, frågar Tove

- Jag heter Vilma och detta är Valle, vi har träffat dina kompisar Molly och Milla, säger Vilma

- Milla är inte min kompis, säger torsken Tove argt. Hon har gjort så jag blivit förkyld fortsätter hon med hes röst. Och ni är inte heller mina kompisar för ni är super smutsiga! Ni gör också så att jag blir sjuk, fortsätter Tove

- Fast det är väl inte Milla som smittat dig?, frågar Valle försiktigt

- Jo det är det, fräser torsken  Tove

- Näe, det är för att hon inte orkar äta upp all mat hon får, och då åker det vidare ut till dig, förklarar Valle

- Ja men jag vill inte ha det, jag blir snorig och snuvig och hostig, svarar torsken Tove, och nu kommer ni hit med fläckar och skräp å gör mig ännu sämre.

- Finns det inget sätt som gör så att du inte blir sjuk?, undrar Valle

Torsken Tove berättar för Vilma och Valle att man måste vara försiktig med vad man slänger ut i naturen, för det finns djur som kan skada sig och bli sjuka. Vilma och Valle upptäcker att det i havet finns liknande skräp som det fanns i haren Haralds skog. De vill inte att Tove eller de andra fiskarna ska skada sig så de bestämmer sig för att sortera allt skräp där det ska vara.

När Ville och Valle sorterat klart så är de så trötta så de lägger sig på en sten för att vila.

- Vilma, tänk vad vi har varit med om, säger Valle

- Jaa, å så många nya kompisar vi träffat på, haren Harald, morötterna Molly och Milla och nu torsken Tove., säger Vilma

- Jag hoppas de klarar sig nu när vi har hjälpt dem lite, säger Valle

- Ja det är faktiskt viktigt att tänka på vart man slänger skräp, så inte djuren skadar sig, säger Vilma

- Men hur ska vi göra nu?, undrar Valle, vi är ju smutsiga.

- Det kanske är dags att åka hem, säger Vilma.

- Men hur ska vi komma hem?, frågar Valle

-Vi hoppade ju ner så då borde vi ju kunna hoppa tillbaka, säger Vilma.

-Usch det lät jobbigt, stönar Valle. Jag är så trött, jag behöver vila lite först.

-Okej, men om du sover en liten stund så kan du hoppa upp sen?, säger Vilma.

-Okej, så gör vi, säger Valle samtidigt som han sluter ögonlocken och somnar.

Vilma tar sats och hoppar upp till molnet igen. När Valle sovit en stund avdunstar han, och när han vaknar upp är han hemma igen tillsammans med Vilma.