Louise reflektioner

Storyline var ett nytt arbetssätt för mig. I början förstod jag inte hur det skulle gå till utan tyckte mest det verkade krångligt, men under arbetets gång klarnade allt. Planeringsmatrisen är ett bra sätt att dokumentera och följa upp på och det blir tydligt för oss att se om vi utgår ifrån barnen och följer deras tankar eller inte, vilket är en del av arbetssättet (storyline, u.å). Genom reflektion får barnen ta del av andras tankar och åsikter men samtidigt bli lyssnad på, något Björklund (2014) menar är en viktig del av lärandet.

Genom att arbeta med ett projekt i form av en berättelse som utgår ifrån barnens förkunskaper och sedan fortsätter efter barnens frågor, tror jag bidrar till att barnen känner att de är dem som äger projektet. Skolverket (2016) skriver att barnen ska få möjlighet att utveckla sin kreativitet och fantasi, men samtidigt utveckla kunskaper om samarbete, söka nya kunskaper och olika sätt att förmedla detta. Genom storyline anser jag att vi kan uppfylla dessa mål. Nyckelfrågorna ger oss pedagoger möjlighet att få barnen att sätta ord på vad de vet, och fundera vidare på vad de är osäkra på, menar storyline (u.å). Barn är både kompetenta och påhittiga och får de möjlighet att fundera och klura på saker klarar de av mer än vad man tror, menar Pramling Samuelsson (2011). Genom att vi pedagoger är nyfikna och intresserade kan vi tillsammans med barnen utforska deras funderingar och låta dem fördjupa sig i sina frågor. Skolverket (2016) skriver att vi ska se varje barns möjligheter och ta hänsyn till att barn lär sig olika, detta arbetssätt bidrar till att vi kan göra det. Storyline uppmuntrar till olika sorters aktiviteter och att alla barn aktivt ska delta på ett eller annat sätt i grupper som anpassas efter barnen. Detta är något jag tyckte var bra då barnen själva kan välja hur mycket de vill delta. Vissa barn kan ha svårt att göra sig hörda i stora grupper och samtidigt inte känna sig bekväma att göra det heller. Att storyline påpekar vikten av att anpassa grupperna efter barnen anser jag är viktigt då många kanske glömmer bort det ibland.

Miljön och karaktärerna bidrar till att berättelsen får liv, menar Falkenberg och Håkonsson (2004). Barnen kan leka berättelsen och låtsas att de är karaktärerna, och genom det bearbeta olika funderingar. De får även delta i demokratiska beslut när de ska skapa miljön och karaktärerna. Detta menar Björklund (2014) är en del av grundstenarna när det kommer till lärandet om hållbar utveckling, som vi arbetade med i vår Storyline.

Jag kommer använda mig av storyline i min framtida yrkesroll då jag anser det är en spännande metod som har barnen i fokus. Jag upplever även att det är ett bra sätt att få föräldrarna mer delaktiga i barnens vardag och att det kan inbjuda till många givande samtal hemma.

Referenser:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling- i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C., & Håkansson, E. (2004). Storyline boken- handboken för lärare. Malmö: Runa.

Pramling Samuelsson, I. (2011). "Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education." IJEC 43: 103–118.

Skolverket (2016) Läroplan för förskolan lpfö 98 reviderad 2016. Stockholm. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/om-skolverket/publikationer/visa-enskild-publikation?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww5.skolverket.se%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FBlob%2Fpdf2442.pdf%3Fk%3D2442

Storyline.se. Hämtad 2017-01-11 från: http://storyline.se/om-storyline/