Slutprodukten av Storylineprojektet Valle och Vilma

Sagan om Valle och Vilma

Nu ska ni få höra, uppe bland de fluffiga vita molnen bor det regndroppar. Det finns moln som antingen är varma eller kalla. På de varma molnen bor de små regndropparna. De leker och hoppar runt bland de mjuka molnen tillsammans. När de är tillräckligt stora hoppar de över till de kalla molnen för att göra sig redo för att regna ner till marken. På ett av de varma molnen bor de bästa vännerna Valle och Vilma.

Vilma är en väldigt nyfiken regndroppe som älskar äventyr. Hon hoppar högst av alla regndroppar och är superbra på att gömma sig bland molnen. Ofta sneglar hon ner på det höga berget med den klarblåa sjön och längtar verkligen tills den dagen hon får hoppa dit. Valle däremot är lite försiktigare av sig. Han hoppar inte i närheten av de kalla molnen då han är jätterädd för vad som finns på marken. Valle tycker inte om när Vilma hoppar så nära de kalla molnen. Tänk om hon ramlar dit. Vem skulle han leka med då? Valle försöker säga till Vilma att hon ska hålla sig borta, men hon lyssnar inte.

-Snälla Vilma, håll dig närmre de varma molnen. Jag vill inte förlora dig. Vädjar Valle.

-Äsch, sa Vilma. Sluta va så mesig. Vi kan väl hoppa ner tillsammans?

-Neej! Jag vill inte vara på marken, skriker Valle.

-Nej men vi ska ju landa i sjön, säger Vilma lugnande.

Vilma har bestämt sig, hon ska hoppa ner till de kalla molnen. Hon tjatar och tjatar på Ville för att få honom att ändra sig. Till slut lyckas hon.

-Okej då, jag följer väl med dig, sa Valle

-Jaa!! Nästan skrek Vilma. Åh va kul det ska bli!

-Njae, det vet jag inte. Men jag vill inte att du ska ge dig av själv. sa Ville.

-Nu måste vi börja planera, vi ger oss av ikväll och behöver packa innan dess. Kom så går vi hem och förbereder oss. Sa Vilma.

De bästa vännerna går hem för att planera sin resa. När mörkret faller hoppar de ner till det kalla molnet och följer med de stora regndropparna ner till marken. Valle och Vilma regnar ner och hamnar efter ca 10 sekunder i en vattenpöl med massa andra regndroppar. Pölen ligger på en väg precis vid sjön. Plötsligt upptäcker de alla regnbågensfärger i vattnet. Valle och Vilma känner att det sticker i näsan, och när de tittar på varandra ser de att färgerna har fastnat på dem. De bestämmer sig för att ta sig vidare.

De hoppar ner i en bäck som leder dem vidare in i skogen. I skogen ser de saker som skimrar och blänker. De undrar vad det kan vara. De känner något som luktar, Vilma blir nyfiken och går fram för att känna på det.

- Ånej, det fastnade. Säger Vilma

Valle försöker hjälpa henne att få bort det när han plötsligt skräms av ett hoppande djur.

Det är en hare som skuttar fram till dem.

- Hej, jag heter Harald, säger haren. Åh vilken otur, ni har fastnat i ett tuggummi. Det där kan ni glömma att få bort.

- Hej, Harald, säger Ville, bor du här i skogen?

- Ja, det gör jag, just nu är jag på väg till doktorn för jag har skadat min tass, svarar Harald

- Usch då, gör det ont? Hur har du skadat dig?, undrar Ville

- Jag skadade mig på konservburken som ligger där borta och blänker. Den är jätte vass så akta er för den, varnar haren Harald

Valle och Vilma bestämmer sig för att sortera skräpet de hittar i skogen innan de hoppar ner i bäcken för att fortsätta sitt äventyr.

När de åkt en stund hör de någon som pratar. Valle och Vilma hoppar upp ur bäcken för att undersöka vem det är. De får syn på två orangea figurer med grönt hår som står rakt upp.

- Hej, vad är ni för några?, frågar Vilma

- Vi är morötterna Molly och Milla, svarar morötterna

- Men varför är du så stor?, frågar Valle Milla

- Det är för att jag äter konstgödsel, svarar Milla

- Mäh, vad är konstgödsel för nått?, frågar Vilma

- Det är låtsasbajs som gör att jag växer mycket snabbar än Molly, svarar Milla

- Men vad äter du för något då Molly?, frågar Valle

- Jag äter gödsel, det är bajs som kommer ifrån djuren. Det är mycket bättre för min fiskkompis torsken Tove som bor i havet. Millas mat innehåller sånt som gör havet sjukt och då kan inte fiskarna bo där, svarar Molly

Valle och Vilma blir oroliga för fiskarna så de hoppar tillbaka i bäcken och följer med gödsel ner till havet för att träffa fiskarna…

De åker i en väldans fart ut i havet och rakt på en fisk.

- Hallå där, knö inte, säger fisken.

- Ursäkta, vi fick inte stopp. Är det du som är torsken Tove?, frågar Vilma

- Ja… vilka är ni?, frågar Tove

- Jag heter Vilma och detta är Valle, vi har träffat dina kompisar Molly och Milla, säger Vilma

- Milla är inte min kompis, säger torsken Tove argt. Hon har gjort så jag blivit förkyld fortsätter hon med hes röst. Och ni är inte heller mina kompisar för ni är super smutsiga! Ni gör också så att jag blir sjuk, fortsätter Tove

- Fast det är väl inte Milla som smittat dig?, frågar Valle försiktigt

- Jo det är det, fräser torsken  Tove

- Näe, det är för att hon inte orkar äta upp all mat hon får, och då åker det vidare ut till dig, förklarar Valle

- Ja men jag vill inte ha det, jag blir snorig och snuvig och hostig, svarar torsken Tove, och nu kommer ni hit med fläckar och skräp å gör mig ännu sämre.

- Finns det inget sätt som gör så att du inte blir sjuk?, undrar Valle

Torsken Tove berättar för Vilma och Valle att man måste vara försiktig med vad man slänger ut i naturen, för det finns djur som kan skada sig och bli sjuka. Vilma och Valle upptäcker att det i havet finns liknande skräp som det fanns i haren Haralds skog. De vill inte att Tove eller de andra fiskarna ska skada sig så de bestämmer sig för att sortera allt skräp där det ska vara.

När Ville och Valle sorterat klart så är de så trötta så de lägger sig på en sten för att vila.

- Vilma, tänk vad vi har varit med om, säger Valle

- Jaa, å så många nya kompisar vi träffat på, haren Harald, morötterna Molly och Milla och nu torsken Tove., säger Vilma

- Jag hoppas de klarar sig nu när vi har hjälpt dem lite, säger Valle

- Ja det är faktiskt viktigt att tänka på vart man slänger skräp, så inte djuren skadar sig, säger Vilma

- Men hur ska vi göra nu?, undrar Valle, vi är ju smutsiga.

- Det kanske är dags att åka hem, säger Vilma.

- Men hur ska vi komma hem?, frågar Valle

-Vi hoppade ju ner så då borde vi ju kunna hoppa tillbaka, säger Vilma.

-Usch det lät jobbigt, stönar Valle. Jag är så trött, jag behöver vila lite först.

-Okej, men om du sover en liten stund så kan du hoppa upp sen?, säger Vilma.

-Okej, så gör vi, säger Valle samtidigt som han sluter ögonlocken och somnar.

Vilma tar sats och hoppar upp till molnet igen. När Valle sovit en stund avdunstar han, och när han vaknar upp är han hemma igen tillsammans med Vilma.